|
|
Första avdelningen
|
FESTINA
LENTE
|
|
(1) Skynda
långsamt!
|
|
(2) Att segla är
nödvändigt, att leva är inte nödvändigt.
|
|
(3) Vart går Du?
|
|
(4) Var är ni?
|
|
(5) Vi är här.
|
|
(6) De är där.
|
|
(7) Var hälsade!
|
|
(8) Tärningen är
kastad!
|
|
(9) Söndra och
härska!
|
|
(10) Vi arbetar.
|
|
(11) De skyndar.
|
|
(12) Jag tänker,
alltså är jag till.
|
|
(13) Så länge jag
andas, hoppas jag.
|
|
(14) Iakttag!
|
|
(15) Märk väl!
|
|
(16) Här vilar ...
|
|
(17) Att inte
skada.
|
|
(18) Att fela är
mänskligt.
|
|
(19) Det gör.
|
|
(20) Ödet är blint.
|
|
SUMMA SUMMARUM
|
|
(1) Summornas summa
|
|
(2) Livets vatten.
|
|
(3) Nyckelbensbrott
|
|
(4) Näthinneavlossning
|
Andra avdelningen
|
ANTONIA IN
UMBRA SEDEBAT
|
|
(1) Antonia satt i
skuggan och berättade många historier för oss.
|
|
(2) Jag var i mitt
rum. Jag sov.
|
|
OLAUS
PETRI
|
|
(1) Olov Petterson.
|
|
(2) Trajanus’ forum.
|
|
(3) Spåren förskräcker.
|
|
(4) Orden flyger bort, de skrivna (det som är skrivet) förblir.
|
|
(5) Paulus’ brev.
|
|
(6) Levnadslopp.
|
|
(7) Stjärnornas fäste.
|
|
(8) Handlingar i matematik.
|
|
(9) Ett sekel är en tidrymd av hundra år.
|
|
(10) Fromma önskningar
|
|
(11) Det hela.
|
|
(12) ... och det övriga.
|
|
(13) Inte många saker utan mycket (av en sak).
|
|
(14) För exemplets skull/Till exempel.
|
|
(15) Cancer i tolvfingertarmen.
|
|
(16) Livmoderbråck.
|
|
(17) Cancer i vänstra bröstet.
|
|
(18) Stelkrampsbacill.
|
|
(19) Knäskålsledband.
|
|
PROVINCIAE
ROMANAE
|
|
(1) Pojkarna kommer till skolan.
|
|
(2) De går in genom porten.
|
|
(3) I skolan undervisar en lärare.
|
|
(4) Läraren visar nu en karta för eleverna.
|
|
(5) På kartan ser de Rom och de romerska provinserna.
|
|
(6) Romarna har många stora provinser.
|
|
(7) Bland kända romerska provinser är Britannien, Gallien, Spanien,
Grekland och Makedonien.
|
|
(8) Det romerska folkets språk är det latinska (språket).
|
|
(9) Britannien är en liten provins.
|
|
(10) Spanien och Gallien är stora provinser.
|
|
(11) Grekland är inte en ö.
|
|
(12) Det är en halvö.
|
|
(13) Är Spanien en halvö?
|
|
(14) Ja, det är den.
|
|
(15) Italien har en stövels form.
|
VÄGGKLOTTER I POMPEJI
|
|
Celadus är flickornas längtan.
|
|
Felix (är) ihop med Fortunata.
|
|
Gaius
Hyginus Firmus’ gästhem.
|
|
Restitutus bedrar ofta många flickor.
|
|
Felicitas bor här.
|
COLLOQUIUM
|
|
(1)’Igår såg jag på ett triumftåg. Därefter
var det en föreställning på Circus. Varför var du inte där? Den var
storståtlig.’
Titus:
(2) ’Igår var jag
borta, (men) idag är jag här.’
|
|
Lucius
(3) ’Varför var du
inte här igår? Jag väntade länge på dig.’
|
|
Titus:
(4) ’Du väntade
förgäves på mig; jag kunde inte komma. Jag hoppas att du inte längre är så
förargad (över det) som du var tidigare.’
|
|
Lucius:
(5) ’Jag var varken
förargad förut eller är det nu!’
|
OCTO CONSILIA
(1) Var rädd om en gåva/gåvan!
|
|
(2) Vandra (=Var tillsammans) med goda (människor)!
|
|
(3) Vårda dig om ditt husfolk!
|
|
(4) Sov det som är tillräckligt! (Sov inte mer än du behöver!)
|
|
(5) Kämpa för fosterlandet!
|
|
(6) Läs böcker!
|
|
(7) Undvik tärningsspel!
|
|
(8) Lär känna litteraturen! Variant: Lär
dig bokstäverna!
|
|
QUEM
PAULA AMAT?
|
|
(1) Staden Pompeii
är (ligger) på kampanska slätten.
|
|
(2) Lucius bor i
staden.
|
|
(3) Han har en
verkstad vid Porta Marina.
|
|
(4) Paula bor på
ett värdshus inte långt från torget tillsammans med sin mor Julia.
|
|
(5) Medan Lucius
väver tyg i verkstaden, iakttar han vägen framför verkstaden.
|
|
(6) Paula kommer
med sin vän Marcus.
|
|
(7) De drar en stor
vagn genom Porta Marina till värdshuset.
|
|
(8) På vagnen finns
en stor tunna och ett vackert lerkärl.
|
|
(9) I tunnan finns
det olja och i lerkärlet vin.
|
|
(10) Marcus och
Paula skämtar mycket med varandra.
|
|
(11) Paula ser inte
Lucius i den dunkla verkstaden men Lucius ser och hör Paula, han älskar
nämligen den vackra flickan.
|
|
(12) Men Lucius
älskar inte ensam Paula; det finns en rival. Även Marcus älskar Paula.
|
|
(13) Intresserar
sig Paula för Lucius eller Marcus?
|
|
(14) Det vet jag
inte, men vid porten, där Paula bor, skriver rivalen på muren en notis:
|
|
(15) Lucius älskar Paula, men Paula bryr sig
inte om honom. Hon älskar nämligen mig. Det skriver rivalen. Hej!
|
|
(16) Det skrivna är
inte kärt (behagligt) för Lucius. Lucius svarar på muren:
|
|
(17) Du är missunnsam, eftersom jag är en
förträfflig karl. Paula älskar mig, inte dig!
|
|
(18) Rivalen Marcus
svarar med ord som skrivits på muren:
Jag säger (och) jag skriver: Du älskar Paula, som inte bryr sig om dig. Hon
älskar nämligen mig!
|
Tredje avdelningen
|
MIHI VALDE PLACET
|
|
(1) Det behagar mig mycket att se er.
|
|
(2) Det behagar även oss att se dig.
|
|
MARCUS LIBRUM SUUM PORTAT
|
|
1) Marcus bär sin bok.
|
|
2) En slav bär hans/hennes bok.
|
|
3) Marcus bär deras böcker.
|
|
(4) Marcus bär sina böcker.
|
|
(5) Den där mannen säger:
|
|
(6) Jag ser dem.
|
|
(7) Roma hade många portar; bland dem var Porta Capena.
|
|
(8) Utanför den ser vi i dag Via Appia.
|
|
NON
SCHOLAE SED VITAE
|
|
(1) Vi lär inte för skolan utan för livet.
|
|
(2) Ibland slumrar den gode Homeros.
|
|
(3) Varför kastar du pärlor (fram)för svin?
|
|
(4) Du är stor, Herre.
|
|
(5) Jag räknar endast de soliga timmarna.
|
|
(6) Små gnistor förorsakar stora bränder.
|
|
(7) Lyckan snurrar alltid sitt hjul.
|
|
(8) Rädda barnen!
|
|
(9) Guld, silver, järn, koppar, bly och tenn är metaller.
|
|
(10) Jag rör inte det som är lugnt.
|
|
(11) Fullt (bevistat sammanträde). I sin helhet.
|
|
(12) Utan tvivel.
|
|
(13) I dag (inträffar det) för mig, i morgon för dig.
|
|
(14) Andras fel ser vi med våra ögon, egna fel har vi på ryggen ( = ser vi
inte alls).
|
|
(15) Snabbt torkar tåren, särskilt i fråga om olyckor som drabbat andra.
|
|
(16) Så förgår världens (= världslig) ära.
|
|
SI A SEX DUO DEDUCIS
|
|
(1) Om du tar bort
två från sex, återstår fyra.
|
|
(2) Tre och fyra är
septem.
|
|
(3) Sex och fyra är
tio.
|
|
(4) Fyra och fem är
novem.
|
|
(5) Om du tar bort
fem från sju, återstår två.
|
|
(6) Om åtta delas
med två, åstadkommes (blir det) quattuor.
|
|
(7) Om tio delas
med fem, åstadkommes (blir det) två.
|
|
(8) Om tjugo delas
med fem, åstadkommes (blir det) quattuor.
|
|
(9) Om fyra
mångfaldigas två gånger (mulipliceras med två), åstadkommes (blir det) åtta.
|
|
(10) Om fem
mångfaldigas sex gånger (mulipliceras med sex), åstadkommes (blir det) triginta.
|
AVUNCULUS MEUS
|
|
(1) Gaius Plinius
Secundus, min morbror, var en ständigt sysselsatt man.
|
|
(2) Han fullgjorde
många offentliga uppdrag och skrev många lärda böcker.
|
|
(3) Känd är
Plinius' ’Naturvetenskap’, som är lika mångskiftande som naturen själv.
|
|
(4) Han var aldrig
trött.
|
|
(5) Tidigt på
morgonen började han arbeta. Före gryningen begav han sig till (kejsar)
Vespasianus.
|
|
(6) Återkommen hem
ägnade han sig åt studier.
|
|
(7) Efter en lätt
måltid begav han sig till en plats med sol.
|
|
(8) Böcker lästes
högt, han antecknade och gjorde utdrag ur texten.
|
|
(9) Efter att ha
solat sig tog han mestadels ett (kall)bad.
|
|
(10) Därefter åt
han ett mellanmål och sov en mycket kort stund.
|
|
(11) Snart var han
åter i färd med att studera, medan middagen gjordes i ordning.
|
|
(12) Under måltiden
höglästes en bok.
|
|
(13) Medan han
badade, kunde han inte ägna sig åt några studier, men medan han torkades
lyssnade han till något eller dikterade själv något.
|
|
(14) Då han gjorde
resor hade han med sig en notarie, som antecknade allt som min morbror
dikterade.
|
|
(15) Han ansåg
nämligen det vara nödvändigt att alltid arbeta.
|
|
CUM MARCUS DOMUM VENIRET
|
|
1) Då Marcus kom
hem, var han alltid glad.
|
|
2) Då en fältherre
firade triumf, fyllde män och kvinnor Via Sacra och Forum Romanum.
|
|
(3) Mannen drack så
mycket, att han inte kunde gå.
|
Fjärde avdelningen
IN SCHOLA
|
|
(1) Jag vaknade
tidigt ur sömnen.
|
|
(2) Jag tog emot
skorna av en slav.
|
|
(3) Jag begärde
(tvätt)vatten, tvättade mig och tog av mig den vita nattskjortan.
|
|
(4) Jag tog emot
kläderna.
|
|
(5) Jag gick ut ur
sovrummet tillsammans med min ledsagare.
|
|
(6) Jag sade farväl
till min mor.
|
|
(7) Jag begav mig i
väg till skolan och sade: ’Var hälsad, lärare!’
|
|
(8) Läraren hälsade
tillbaka: ’Var hälsade, (kära) elever!’
|
|
(9) Jag skrev ned
ett dikterat stycke och svarade tillfrågad (på frågor).
|
|
(10) Då vi hade
gjort detta, sände han i väg oss till lunch.
|
|
(11) Ivägsänd
(Sedan jag blivit sänd i väg) kom (återvände) jag hem.
|
|
(12) Jag tog emot
(fick) vitt bröd, oliver och ost.
|
|
(13) Jag drack
kallt vatten.
|
|
(14) Jag gick
tillbaka till skolan.
|
|
FABULAM NON
AUDIVERATIS
|
|
(1) Ni hade inte
hört historian.
|
|
(2) Jag hade köpt
en häst.
|
|
(3) Då jag hade
kommit hem till er, gav jag er en present .
|
|
(4) Vi hade sålt
lantegendomen.
|
|
(5) Jag hade besökt
er.
|
|
(6) När ni hade
sålt lantegendomen, flyttade ni utomlands.
|
|
(7) Vi hade kommit
till ön Sicilien.
|
|
(8) Jag hade inte
misströstat om livet.
|
|
CREDEBAS PUERUM AEGRUM FUISSE
|
|
(1) Du trodde att
pojken hade varit sjuk.
|
|
(2) Aeneas
berättade att Troja hade brunnit (ned).
|
|
(3) Jag ser att du
släpper fångarna.
|
|
(4) Jag såg att du
hade släppt fångarna.
|
Femte avdelningen
|
REPETITIO
EST MATER STUDIORUM
|
|
(1) Repetition är
studiernas moder.
|
|
(2) (Någons)
storverk
|
|
(3) (Efter huvuden)
Per person
|
|
(4) I vinet
sanning, dvs vinet lockar fram sanningen.
|
|
(5) Den gyllene
medelvägen
|
|
(6) Vårens
förstling
|
|
(6) Katalog av
namn, namnkatalog
|
|
(7) Kroppens
vältalighet, dvs. en imponerande kroppshydda
|
|
QUAESTIONES ET RESPONSA
|
|
A. Vad är våren?
|
P. Jordens målare.
|
|
A. Vad är örterna?
|
P. Läkarnas vänner,
kockarnas beröm.
|
|
A. Vad är gräset?
|
P. Jordens klädnad.
|
|
A. Vad är månen?
|
P. Nattens öga.
|
|
A. Vad är
stjärnorna?
|
P. Sjömännens
styrmän, nattens prydnad.
|
|
A. Vad är havet?
|
P. Landets gräns,
delare av områden, tillflyktsort vid faror.
|
|
A. Vad är skeppet?
|
P. Skeppet är ett
kringfarande hus, en vägfarande utan spår.
|
|
A. Vad är kroppen?
|
P. Själens hemvist.
|
|
A. Vad är hjärnan?
|
P. Bevarare av
minnet.
|
|
A. Vad är ögonen?
|
P. Kroppens
vägvisare.
|
|
A. Vad är hjärtat?
|
P. Tillflyktsort
för livet.
|
|
A. Vad är blodet?
|
P. Vätskan i
blodådrorna, näring för livet.
|
|
A. Vad är livet?
|
P. De lyckligas
glädje, de olyckligas smärta, en väntan på döden.
|
|
STELLA POLARIS
|
|
(1) Stjärnan vid polen (Polstjärnan)
|
|
(2) Universitetsrektor
|
|
(3) Förutvarande professor
|
|
(4) Den visa människan (det nuvarande
människosläktet)
|
|
(5) Trefärgad viol
|
|
(6) I nordliga hav
|
|
(7) Stämband
|
|
(8) Irriterande loppa
|
OTIUM CUM DIGNITATE
|
|
(1) Vila med
värdighet (Välförtjänt ledighet)
|
|
(2) För litteratur
och konst
|
|
(3) Ingen regel
utan undantag
|
|
(4) Intet (är) nytt
under solen.
|
|
(5) Utanför
ordningen
|
|
(6) En sund själ i
en sund kropp
|
|
(7) Den främste
bland jämlikar
|
|
(8) Livet är långt
för den som är olycklige, kort för den som är lycklig.
|
|
(9) För alla (jfr förkortningen
buss)
|
|
(10) Ingenting är
lyckligt i alla avseenden.
|
|
(11) Lyckan hjälper
de djärva/står de djärva bi.
|
|
(12) Kärleken
övervinner allt.
|
|
(13) Vi kan inte
alla allt.
|
|
(14) Bad, vin(er)
och kärlek fördärvar våra kroppar, men bad, vin(er) och kärlek gör livet ( -
det är livet).
|
|
QUI TACET
CONSENTIT
|
|
(1) Den som tiger
samtycker.
|
|
(2) Ge till
kejsaren det som är kejsarens och åt Gud det som är Guds.
|
|
(3) Allt som lyster
(behagar), är inte tillåtet.
|
|
(4) Den som inte
vet att förställa sig, vet inte att härska.
|
|
(5) Den som sover
syndar inte.
|
|
(6) Allt som
glänser är inte guld.
|
|
(7) Ett villkor
utan vilket inte (en sak kan ske).
|
|
(8) Den tidpunkt,
från vilken (man räknar).
|
|
(9) Somliga
berättar att Homeros varit blind.
|
|
(10) Var och en är
sin egen lyckas smed.
|
|
(11) Åt var en sitt
(dvs. vad honom/henne tillkommer).
|
|
FABULA DE
LUPO ET AGNO
|
|
(1) En varg och ett
lamm hade kommit till samma bäck, drivna av törst.
|
|
(2) Vargen stod
högre upp, lammet längre ner.
|
|
(3) Den elaka
vargen, som sökte en orsak till gräl, sade:
|
|
(4) ’Varför gör du
vattnet grumligt för mig, när jag dricker?’
|
|
(5) Lammet, som
blivit förskräckt av dessa ord, svarade försiktigt:
|
|
(6) ’Hur kan jag
göra det, käre varg?
|
|
(7) Vattnet flyter
ju från dig till mig.
|
|
(8) Vargen, som
blivit vederlagd av de sanna orden från lammet, sade (då):
|
|
(9) ’Men du talade
illa om mig för sex månader sedan.’
|
|
(10) Darrande av
skräck svarade lammet vargen:
|
|
(11) ’Men då var
jag ännu inte född.’
|
|
(12) Då sade vargen
vred: ’Din far talade säkert illa om mig.’
|
|
(13) Och så grep
han det stackars lammet och slet sönder det.
|
|
(14) Fabeln är
skriven på grund av (att det finns) sådana människor som förtrycker oskyldiga
på påhittade grunder.
|
Sjätte avdelningen
FLUCTUAT NEC MERGITUR
|
|
(1) Hon gungar men
sänks (sjunker) inte.
|
|
(2) Om du vill
älskas, älska!
|
|
(3) Tiderna
förändras och vi förändras med dem.
|
|
(4) Världen vill
bedragas.
|
|
(5) Du godkännes.
|
|
(6) Han/Hon
berömmes.
|
|
(7) Något tredje
ges inte (dvs. endast två möjligheter är tänkbara).
|
|
(8)
Av många kallas jag en vän.
|
|
(9)
Om du roas är det väl.
|
|
(10)
Du synes mig handla dåraktigt.
|
|
(11)
Det levs (Man lever) väl med litet.
|
|
(12)
I Rom hölls folkförsamlingen årligen.
|
|
PUER SE CLAMORE TERRITUM ESSE DIXIT.
|
|
(1) Pojken sade att
han hade skrämts av ropet.
|
|
(2) Du visste att
Maria hade lovordats.
|
|
(3) Jag hörde att
fienderna hade besegrats.
|
|
(4) De såg att
fångarna hade släppts fria.
|
|
HUNC LIBRUM AMO.
|
|
(1) Jag älskar
denna bok (den här boken).
|
|
(2) Den här vägen
är kortare än den där.
|
|
(3) Det där trädet
är högst.
|
|
(4) (Det finns) så
många åsikter som (det finns) människor.
|
|
(5) Åt Gud ensam
äran.
|
|
(6) Han heter
Tiberius (eg. För honom är namnet Tiberius).
|
|
(7).Vilken (Vad) är
orsaken?
|
|
(8) Alla som var
närvarande klappade i händerna.
|
|
(9) Jag litar
enbart på dig (eg. på dig ensam).
|
|
(10) Ingen mans
land
|
|
(11) En person
sprang fram (som var) känd för mig bara till namnet.
|
INSKRIFT PÅ EN UNG HUSTRUS GRAV
|
|
(1) Här är jag
begraven, jag som tillsammans med min make odlade dessa fruktbara jordar,
alltid älskad av min man.
|
|
(2) Jag hette
Myrsina.
|
|
(3) Jag levde i 25
år och fullbordade det levnadslopp som ödet gett.
|
|
(4) Du för mig käre
make och du mycket underbara dotter, farväl, minns (mig) alltid och giv
tillbörliga offer åt min grav.
|
HONORATIORES
|
|
(1) De mer hedrade.
|
|
(2) Ett senare
bekymmer.
|
|
(3) Vi är snabbare
än du.
|
|
(4) Mer mänskliga
ting
|
|
(5) Er lantegendom
är vackrare än den här.-
|
|
(6) Jag är äldre än
du.
|
|
(7) Ni är yngre.
|
MAGNUS LADULÅS
|
|
(1) Då Magnus var
konung, blomstrade rättvisa och lag.
|
|
(2) Denne (var) en
from gudsman (dyrkare av religionen), en mycket sträng bestraffare av brott
och kär för de fattiga.
|
|
(3 ) Så länge han
levde, (var han) aldrig lysten efter andras pengar.
|
OLAVUS PETRI
|
|
(1) Här vilar den
vördnadsvärde herr magister Olavus Petri, evangeliets tjänare och kyrkoherde
i Stockholms församling (eg. den Stockholmska församlingen)
|
|
(2) Han dog den 19
dagen (i månaden) april i Herrens år 1552.
|
|
(3 ) ’Efter mörkret
hoppas jag på ljuset.’
|
GUSTAV II ADOLF
|
|
(1) I svåra tider
tillträdde han.
|
|
(2) Tron på Gud
älskade han.
|
|
(3) Fienderna
tillintetgjorde han.
|
|
(4) Riket utvidgade
han.
|
|
(5) Svenskarna
upphöjde han.-
|
|
(6) De förtryckta
befriade han.
|
|
(7) Döende (I döden)
triumferade han.
|
GUSTAV ADOLF - MONUMENTET i UPPSALA
|
|
Carl XIV Johan
(reste minnesstenen) i det svenska folkets namn åt den store Gustav Adolf den
sjätte november 1832.
|
CAROLUS A LINNÉ
|
|
Åt (Till minnet av)
Carl von Linné. Om du söker en minnesvård, se dig runt omkring!
|
RIDDARHUSET I STOCKHOLM
|
|
(1) Med rådighet
och vishet
|
|
(2) Genom fredligt
arbete och krigisk bragd
|
|
(3) Omtänksamt och
i endräkt.
|
|
(4) Rättrådigt och
måttfullt
|
Sjunde avdelningen
VIVAS, CRESCAS
|
|
(1) Må du leva,
växa, bli stark och blomstra!
|
|
(2) Låt oss dricka!
|
|
(3) Låt oss alltså
glädja oss!
|
|
(4) Må även den
andra parten höras!
|
|
(5) Låt oss leva,
min Lesbia, och låt oss älska ...
|
|
(6) Låt oss arbeta!
|
|
(7) Må det gagna!
|
|
(8) Må vår endräkt
vara beständig!
|
EDICTUM CAESARIS AUGUSTI
|
|
(1) Det hände i
dessa dagar: ett påbud utgick från kejsar Augustus, att hela världen skulle
skattskrivas.
|
|
(2) Denna
skattskrivning (eg.: gjordes som den första av Quirinus, ståthållare i
Syrien) var den första och den hölls av Quirinus, ståthållare i Syrien.
|
|
(3) Och alla gick
då för att skattskriva sig, var och en till sin stad.
|
|
(4) Även Josef
begav sig upp från Nasareth i Galileen till Davids stad i Iudeen som kallas
Betlehem, eftersom han var av Davids hus och familj, för att skattskriva sig
tillsammans med Maria, som lovats bort till honom som hustru (och som var)
havande.
|
|
(5) Och det
inträffade: när de var där, fullbordades dagarna för att hon skulle föda.
|
|
(6) Hon födde sin
förstfödde son, rullade in honom i tygstycken och lade ned honom i en krubba,
eftersom det inte fanns plats för dem i härbärget.
|
|
(7) Det fanns i
samma trakt herdar som vakade och höll vakt om natten över sin hjord.
|
|
(8) Och se Herrens
ängel stod bredvid dem och Guds härlighet lyste omkring dem och de kände
skräck under stor fruktan.
|
|
(9) Ängeln sade
till dem: ’Var inte rädda! Jag förkunnar för er en stor glädje, som skall
vara för allt folk, (nämligen) att i dag har en frälsare fötts åt er i Davids
stad, han som är Herren Kristus.
|
|
(10) Detta är
tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är rullat i tygstycken och
lagt i en krubba.’
|
|
(11) Och plötsligt
visade sig tillsammans med ängeln en mängd av den himmelska hären som prisade
Gud och sade:
|
|
(12) ’Ära i det
mycket höga (dvs. höjden) åt Gud och fred på jorden åt människor av en god
vilja !’
|
|
(13) Så snart som
änglarna begett sig bort från dem upp till himlen, talade herdarna till
varandra: ’Låt oss gå ända till Betlehem och se det som hänt (och) som Herren
har visat för oss.’
|
|
(14) De gick
skyndsamt och fann Maria och Josef och barnet, som var lagt i en krubba.
|
|
SALVETE
PUERI, DISCITE LATINAM LINGUAM!
|
|
(1) God dag,
pojkar, lär er det latinska språket, (som är) så vackert och ståtligt!
|
|
(2) Gud kommer att
hjälpa er, lärarna kommer att älska er och andra kommer att lovorda er.
|
|
(3) Själva kommer
ni att känna glädje!
|
|
CENABIS BENE
|
|
(1) Du kommer att
äta gott, min Fabullus, hos mig ...
|
|
(2) Given och det
kommer att givas åt er.
|
|
(3) Han skall göra
det.
|
|
(4) I morgon skall
vi sjunga.
|
MISER CATULLE
|
|
(12) Farväl,
flicka! Nu är Catullus hård
|
|
(13) och skall inte
uppsöka och be dig mot din vilja,
|
|
(14) men du kommer
att känna smärta, när du inte frågas efter.
|
|
(15) Brottsliga, ve
dig! Vilket liv väntar dig?
|
|
(16) Vem skall nu
gå till dig? För vem skall du synas vacker?
|
|
(17) Vem skall du
nu älska? Vems skall du sägas vara?
|
|
(18) Vem skall du
kyssa? Vems läppar skall du bita?
|
|
(19) Men du,
Catullus, var obevekligt hård!
|
ODI ET AMO
|
|
(1) Jag älskar och
jag hatar. Varför jag gör det, kanske du frågar.
|
|
(2) Jag vet det
inte, men jag märker att det är så och plågas.
|
|
CUM AD ME VENERIS
|
|
(1) När du kommer
(har kommit) till mig, skall vi segla.
|
|
(2) När Caesar har
ätit, skall han ta en promenad.
|
|
(3) Om det är
dåligt (illa) nu, kommer det inte att vara så även under kommande dagar.
|
|
(4) Det som vi är,
skall ni bli. Vi har en gång varit det som ni är.
|
|
(5) Så länge som du
är framgångsrik, kommer du att räkna många vänner. Om tiderna blir svåra,
kommer du att vara ensam.
|
GAUDEAMUS IGITUR
|
|
(1) Låt oss alltså
vara glada, medan vi är unga! Efter den underbara ungdomen, efter den
besvärliga ålderdomen skall (ändå) graven ha oss.
|
|
(2) Var är de som
levde före oss i världen? Stig upp till dem som är i himlen, gå till dem som
är i underjorden! Var är de nu? De finns inte mer.
|
|
(3) Vårt liv är
kort, det kommer att avslutas snart: döden kommer snabbt, rövar oss grymt,
ingen kommer att skonas.
|
|
(4) Leve
universitetet, leve professorerna, leve varje medlem av vår akademi, leve
alla medlemmar, må de alltid blomstra!
|
|
(5) Leve alla
lättsinniga och vackra flickor, leve också alla kvinnor, ömsinta och älskliga,
goda och arbetsamma!
|
|
(6) Leve också vår
stat och den som styr den, leve vår universitet och mecenaternas givmildhet,
(den) som skyddar oss här!
|
|
(7) Låt dysterheten
fara och de som hata oss dö! Ned med djävulen, varje studenthatare och de som
förhånar oss!
|
DIES IRAE
|
|
(1) Vredens dag,
den fruktade dagen skall upplösa
världen i aska, såsom David
tillsammans med Sibyllan omvittnar.
|
|
(2) Hur stor bävan
skall det (inte) vara, när Domaren kommer för att noga
granska allt!
|
|
(3) Domedagsbasunen
skall sprida sitt förunderliga ljud över alla länders
gravar, den skall samla
alla framför tronen.
|
|
(4) Allt dött och
allt levande skall förundra sig, när skapelsen
stiger fram för att stå till
svars inför Domaren.
|
Åttonde
avdelningen
LAPSUS LINGUAE
|
|
(1) Tungans
slintning (Felsägning)
|
|
(2) En djup sjö
|
|
(3) Senaten och
romerska folket
|
|
(4) De fem sinnena
|
|
(5) En större del
av germanernas föda bestod av mjölk, ost och kött.
|
|
(6) De romerska
ämbetsmännens grader var många.
|
|
(7) Poeten läste
upp ett stort antal versrader på stående fot.
|
|
(8) Neros gyllene
hus
|
MANU SCRIPTUM
|
|
(1) Manuskript
|
|
(2) Senaten
beslutar att förklara krig.
|
|
(3) Konsulerna
anförde härarna.
|
|
(4) Med egen hand
|
|
(5) Med höger
(vänster) hand
|
EXERCITU AUDIENTE DUX
ORATIONEM HABUIT
|
|
(1) Anföraren höll
, medan hären lyssnade, ett tal.
|
|
(2) Efter att ha
gjort detta lämnade han fäderneslandet.
|
|
(3) I soluppgången
(Samtidigt som solen gick upp) fick de se staden.
|
|
(4) Sedan kriget
avslutats återvände konsuln till Italien.
|
|
(5) Caesar
utforskade terrängen och förde soldaterna ut ur lägret.
|
|
(6) Titus byggde,
samtidigt som hans vänner hjälpte till, ett hus.
|
|
ERUPTIO
MONTIS VESUVII
|
|
(1) Min morbror
befann sig i Misenum och förde befälet över flottan.
|
|
(2) Vid ungefär den
sjunde timmen meddelade min mor honom, att ett moln av ovanlig storlek visade
sig.
|
|
(3) Han begärde
sina sandaler och steg upp på en plats, från vilken detta fenomen kunde
iakttas.
|
|
(4) Ett moln höjde
sig, (det var) osäkert från vilket berg - senare blev det
bekant att det varit Vesuvius.
|
|
(5) Det (hela)
tycktes honom märkligt. Han befallde att ett liburnerskepp skulle göras i
ordning.
|
|
(6) Han gav mig
möjlighet, om jag ville komma med. Jag svarade att jag hellre ville studera
och händelsevis han hade själv gett mig något att skriva.
|
|
(7) Han var just på
väg ut ur huset: han fick (då) ett meddelande från Rectina, som var uppskrämd
av den hotande faran.
|
|
(8) Ty hennes villa
låg vid foten av berget, och det fanns ingen möjlighet undkomma utom med
skepp. Hon bad att han skulle rädda henne ur denna så kritiska situation.
|
|
(9) Min morbror
ändrade sin plan. Han lät fyrroddare löpa ut, steg själv ombord för att lämna
hjälp inte bara till Rectina utan också till ett stort antal (människor). Den
sköna kusten var nämligen talrikt befolkad.
|
|
(10) Han skyndade
dit, varifrån andra flydde, och höll rak kurs in i faran till den grad fri
från fruktan, att han lät uppteckna alla förändringar i denna naturkatastrof.
|
|
(11) Redan föll
aska över skeppen, redan föll också pimpstenar och kolsvarta stenar.
|
|
(12) Ett ögonblick
övervägde han om han skulle vända tillbaks men till styrman, som uppmanade
honom att göra så, sade han strax: ’Lyckan står de djärva bi. Sätt kurs på
Pomponianus!’
|
|
(13) Pomponianus
befann sig i Stabiae. Där hade han fört över på skeppen sitt lösöre, fast
besluten att fly om motvinden avtog.
|
|
(14) Dit kom därpå
min morbror inseglande i mycket stark medvind.
|
|
(15) Han omfamnade
den ängslige mannen, tröstade och uppmuntrade honom och lät föra sig (eg.
befallde att han skulle föras) till badet, för att han genom sin egen
tillförsikt skulle minska Pomponianus’ rädsla.
|
|
(16) Under tiden
lyste från berget Vesuvius på flera ställen mycket stora eldsflammor och höga
eldtungor, vilkas klara ljus förstärktes av nattens mörker.
|
|
(17) Därpå lade han
sig att vila (sova). Hans andhämtning, som på grund av kroppsstorleken hos
honom var ganska ljudlig, hördes tydligt av de andra.
|
|
(18) Den gårdsplan,
från vilken man gick (eg. det gicks) till sovrummet, fylldes nu med aska och
pimpstenar.
|
|
(19) Han väcktes,
gick ut och återvände till Pomponianus och de övriga, som hade hållit sig
vakna.
|
|
(20) De överlade
gemensamt, om de skulle stanna kvar inne i husen eller ströva runt i det
fria.
|
|
(21) Husen skakade
nämligen av täta jordskalv och liksom lyfta från grunderna syntes de kastas
än hit och än dit.
|
|
(22) Ute i det fria
var man rädd (eg. fruktades) för
nedfallet av pimpstenar.
|
|
(23) De satte
kuddar på huvudena och band fast dem med linnedukar. Detta blev ett skydd mot
nedfallande föremål.
|
|
(24) Nu var det
ljusan dag på andra ställen, men där rådde en natt som var svartare än varje
natt. Många fackelbloss och olikartade ljussken upplyste dock denna natt.
|
|
(25) Man beslöt att
gå ner till stranden och på nära håll se, om havet nu tillät avfärd.
|
|
(26) Men det var
fortfarande upprört och ogynnsamt för avfärd.
|
|
(27) Där blev min
morbror liggande och han bad gång på gång om kallt vatten.
|
|
(28) Därefter drev
eldslågor och svaveldoft de andra på flykten och fick honom att stiga upp.
|
|
(29) Stödjande sig
på två slavar reste han sig upp men föll strax omkull igen - som jag tror -
därför att luftstrupen täppts till av den tjocka röken.
|
|
(30) Så snart ljus
dag kommit tillbaka, påträffades hans kropp orörd och utan yttre skada.
Kroppens utseende (=Han) var mer lik en sovande än en död.
|
|