FESTINA LENTE

(1) Skynda långsamt!

(2) Att segla är nödvändigt, att leva är inte nödvändigt.

(3) Vart går Du?

(4) Var är ni?

(5) Vi är här.

(6) De är där.

(7) Var hälsade!

(8) Tärningen är kastad!

(9) Söndra och härska!

(10) Vi arbetar.

(11) De skyndar.

(12) Jag tänker, alltså är jag till.

(13) Så länge jag andas, hoppas jag.

(14) Iakttag!

(15) Märk väl!

(16) Här vilar ...

(17) Att inte skada.

(18) Att fela är mänskligt.

(19) Det gör.

(20) Ödet är blint.

SUMMA SUMMARUM

(1) Summornas summa

(2) Livets vatten.

(3) Nyckelbensbrott

(4) Näthinneavlossning

ANTONIA IN UMBRA SEDEBAT

(1) Antonia satt i skuggan och berättade många historier för oss.

(2) Jag var i mitt rum. Jag sov.

OLAUS PETRI

(1) Olov Petterson.

(2) Trajanus’ forum.

(3) Spåren förskräcker.

(4) Orden flyger bort, de skrivna (det som är skrivet) förblir.

(5) Paulus’ brev.

(6) Levnadslopp.

(7) Stjärnornas fäste.

(8) Handlingar i matematik.

(9) Ett sekel är en tidrymd av hundra år.

(10) Fromma önskningar

(11) Det hela.

(12) ... och det övriga.

(13) Inte många saker utan mycket (av en sak).

(14) För exemplets skull/Till exempel.

(15) Cancer i tolvfingertarmen.

(16) Livmoderbråck.

(17) Cancer i vänstra bröstet.

(18) Stelkrampsbacill.

(19) Knäskålsledband.

PROVINCIAE ROMANAE

(1) Pojkarna kommer till skolan.

(2) De går in genom porten.

(3) I skolan undervisar en lärare.

(4) Läraren visar nu en karta för eleverna.

(5) På kartan ser de Rom och de romerska provinserna.

(6) Romarna har många stora provinser.

(7) Bland kända romerska provinser är Britannien, Gallien, Spanien, Grekland och Makedonien.

(8) Det romerska folkets språk är det latinska (språket).

(9) Britannien är en liten provins.

(10) Spanien och Gallien är stora provinser.

(11) Grekland är inte en ö.

(12) Det är en halvö.

(13) Är Spanien en halvö?

(14) Ja, det är den.

(15) Italien har en stövels form.

VÄGGKLOTTER I POMPEJI

Celadus är flickornas längtan.

Felix (är) ihop med Fortunata.

Gaius Hyginus Firmus’ gästhem.

Restitutus bedrar ofta många flickor.

Felicitas bor här.

COLLOQUIUM

(1)’Igår såg jag på ett triumftåg. Därefter var det en föreställning på Circus. Varför var du inte där? Den var storståtlig.’

Titus:

(2) ’Igår var jag borta, (men) idag är jag här.’

Lucius

(3) ’Varför var du inte här igår? Jag väntade länge på dig.’

Titus:

(4) ’Du väntade förgäves på mig; jag kunde inte komma. Jag hoppas att du inte längre är så förargad (över det) som du var tidigare.’

Lucius:

(5) ’Jag var varken förargad förut eller är det nu!’

OCTO CONSILIA

(1) Var rädd om en gåva/gåvan!

(2) Vandra (=Var tillsammans) med goda (människor)!

(3) Vårda dig om ditt husfolk!

(4) Sov det som är tillräckligt! (Sov inte mer än du behöver!)

(5) Kämpa för fosterlandet!

(6) Läs böcker!

(7) Undvik tärningsspel!

(8) Lär känna litteraturen! Variant: Lär dig bokstäverna!

QUEM PAULA AMAT?

(1) Staden Pompeii är (ligger) på kampanska slätten.

(2) Lucius bor i staden.

(3) Han har en verkstad vid Porta Marina.

(4) Paula bor på ett värdshus inte långt från torget tillsammans med sin mor Julia.

(5) Medan Lucius väver tyg i verkstaden, iakttar han vägen framför verkstaden.

(6) Paula kommer med sin vän Marcus.

(7) De drar en stor vagn genom Porta Marina till värdshuset.

(8) På vagnen finns en stor tunna och ett vackert lerkärl.

(9) I tunnan finns det olja och i lerkärlet vin.

(10) Marcus och Paula skämtar mycket med varandra.

(11) Paula ser inte Lucius i den dunkla verkstaden men Lucius ser och hör Paula, han älskar nämligen den vackra flickan.

(12) Men Lucius älskar inte ensam Paula; det finns en rival. Även Marcus älskar Paula.

(13) Intresserar sig Paula för Lucius eller Marcus?

(14) Det vet jag inte, men vid porten, där Paula bor, skriver rivalen på muren en notis:

(15) Lucius älskar Paula, men Paula bryr sig inte om honom. Hon älskar nämligen mig. Det skriver rivalen. Hej!

(16) Det skrivna är inte kärt (behagligt) för Lucius. Lucius svarar på muren:

(17) Du är missunnsam, eftersom jag är en förträfflig karl. Paula älskar mig, inte dig!

(18) Rivalen Marcus svarar med ord som skrivits på muren: Jag säger (och) jag skriver: Du älskar Paula, som inte bryr sig om dig. Hon älskar nämligen mig!

MIHI VALDE PLACET

(1) Det behagar mig mycket att se er.

(2) Det behagar även oss att se dig.

MARCUS LIBRUM SUUM PORTAT

1) Marcus bär sin bok.

2) En slav bär hans/hennes bok.

3) Marcus bär deras böcker.

(4) Marcus bär sina böcker.

(5) Den där mannen säger:

(6) Jag ser dem.

(7) Roma hade många portar; bland dem var Porta Capena.

(8) Utanför den ser vi i dag Via Appia.

NON SCHOLAE SED VITAE 

(1) Vi lär inte för skolan utan för livet.

(2) Ibland slumrar den gode Homeros.

(3) Varför kastar du pärlor (fram)för svin?

(4) Du är stor, Herre.

(5) Jag räknar endast de soliga timmarna.

(6) Små gnistor förorsakar stora bränder.

(7) Lyckan snurrar alltid sitt hjul.

(8) Rädda barnen!

(9) Guld, silver, järn, koppar, bly och tenn är metaller.

(10) Jag rör inte det som är lugnt.

(11) Fullt (bevistat sammanträde). I sin helhet.

(12) Utan tvivel.

(13) I dag (inträffar det) för mig, i morgon för dig.

(14) Andras fel ser vi med våra ögon, egna fel har vi på ryggen ( = ser vi inte alls).

(15) Snabbt torkar tåren, särskilt i fråga om olyckor som drabbat andra.

(16) Så förgår världens (= världslig) ära.

SI A SEX DUO DEDUCIS

(1) Om du tar bort två från sex, återstår fyra.

(2) Tre och fyra är septem.

(3) Sex och fyra är tio.

(4) Fyra och fem är novem.

(5) Om du tar bort fem från sju, återstår två.

(6) Om åtta delas med två, åstadkommes (blir det) quattuor.

(7) Om tio delas med fem, åstadkommes (blir det) två.

(8) Om tjugo delas med fem, åstadkommes (blir det) quattuor.

(9) Om fyra mångfaldigas två gånger (mulipliceras med två), åstadkommes (blir det) åtta.

(10) Om fem mångfaldigas sex gånger (mulipliceras med sex), åstadkommes (blir det) triginta.

AVUNCULUS MEUS

(1) Gaius Plinius Secundus, min morbror, var en ständigt sysselsatt man.

(2) Han fullgjorde många offentliga uppdrag och skrev många lärda böcker.

(3) Känd är Plinius' ’Naturvetenskap’, som är lika mångskiftande som naturen själv.

(4) Han var aldrig trött.

(5) Tidigt på morgonen började han arbeta. Före gryningen begav han sig till (kejsar) Vespasianus.

(6) Återkommen hem ägnade han sig åt studier.

(7) Efter en lätt måltid begav han sig till en plats med sol.

(8) Böcker lästes högt, han antecknade och gjorde utdrag ur texten.

(9) Efter att ha solat sig tog han mestadels ett (kall)bad.

(10) Därefter åt han ett mellanmål och sov en mycket kort stund.

(11) Snart var han åter i färd med att studera, medan middagen gjordes i ordning.

(12) Under måltiden höglästes en bok.

(13) Medan han badade, kunde han inte ägna sig åt några studier, men medan han torkades lyssnade han till något eller dikterade själv något.

(14) Då han gjorde resor hade han med sig en notarie, som antecknade allt som min morbror dikterade.

(15) Han ansåg nämligen det vara nödvändigt att alltid arbeta.

CUM MARCUS DOMUM VENIRET

1) Då Marcus kom hem, var han alltid glad.

2) Då en fältherre firade triumf, fyllde män och kvinnor Via Sacra och Forum Romanum.

(3) Mannen drack så mycket, att han inte kunde gå.

IN SCHOLA

(1) Jag vaknade tidigt ur sömnen.

(2) Jag tog emot skorna av en slav.

(3) Jag begärde (tvätt)vatten, tvättade mig och tog av mig den vita nattskjortan.

(4) Jag tog emot kläderna.

(5) Jag gick ut ur sovrummet tillsammans med min ledsagare.

(6) Jag sade farväl till min mor.

(7) Jag begav mig i väg till skolan och sade: ’Var hälsad, lärare!’

(8) Läraren hälsade tillbaka: ’Var hälsade, (kära) elever!’

(9) Jag skrev ned ett dikterat stycke och svarade tillfrågad (på frågor).

(10) Då vi hade gjort detta, sände han i väg oss till lunch.

(11) Ivägsänd (Sedan jag blivit sänd i väg) kom (återvände) jag hem.

(12) Jag tog emot (fick) vitt bröd, oliver och ost.

(13) Jag drack kallt vatten.

(14) Jag gick tillbaka till skolan.

FABELDJURET BASILISKEN

(1) Alexander (inne)hade makt över hela världen.

(2) Det hände en gång att han samlade en stor här och belägrade en stad.

(3) Och på denna plats förlorade han många män utan (något) sår.

(4) Då detta tycktes underligt, tillkallade han lärde män och sade till dem:

(5) ’O, ni mästare, på vilket sätt (hur) kan detta vara (hänga ihop) att mina män dör plötsligt utan sår?’

(6) De lärde sade: ’Det är inte underligt

(7) Det finns nämligen en basilisk på stadens mur. Då männen ser den, förgiftas de och dör.’

(8) Alexander sade: ’Vilket botemedel finns mot basilisken?’

(9) De sade till honom: ’Ställ en högt placerad spegel mellan hären och muren där basilisken är.

(10) Så snart den fått syn på spegeln, går dess spegelbild tillbaka till den själv, och så kommer den att dö.’

(11) Och på detta sätt dödade Alexanders män basilisken.

FABULAM NON AUDIVERATIS

(1) Ni hade inte hört historian.

(2) Jag hade köpt en häst.

(3) Då jag hade kommit hem till er, gav jag er en present .

(4) Vi hade sålt lantegendomen.

(5) Jag hade besökt er.

(6) När ni hade sålt lantegendomen, flyttade ni utomlands.

(7) Vi hade kommit till ön Sicilien.

(8) Jag hade inte misströstat om livet.

CREDEBAS PUERUM AEGRUM FUISSE

(1) Du trodde att pojken hade varit sjuk.

(2) Aeneas berättade att Troja hade brunnit (ned).

(3) Jag ser att du släpper fångarna.

(4) Jag såg att du hade släppt fångarna.

REPETITIO EST MATER STUDIORUM

(1) Repetition är studiernas moder.

(2) (Någons) storverk

(3) (Efter huvuden) Per person

(4) I vinet sanning, dvs vinet lockar fram sanningen.

(5) Den gyllene medelvägen

(6) Vårens förstling

(6) Katalog av namn, namnkatalog

(7) Kroppens vältalighet, dvs. en imponerande kroppshydda

QUAESTIONES ET RESPONSA

A. Vad är våren?

P. Jordens målare.

A. Vad är örterna?

P. Läkarnas vänner, kockarnas beröm.

A. Vad är gräset?

P. Jordens klädnad.

A. Vad är månen?

P. Nattens öga.

A. Vad är stjärnorna?

P. Sjömännens styrmän, nattens prydnad.

A. Vad är havet?

P. Landets gräns, delare av     områden, tillflyktsort vid faror.

A. Vad är skeppet?

P. Skeppet är ett kringfarande hus,    en vägfarande utan spår.

A. Vad är kroppen?

P. Själens hemvist.

A. Vad är hjärnan?

P. Bevarare av minnet.

A. Vad är ögonen?

P. Kroppens vägvisare.

A. Vad är hjärtat?

P. Tillflyktsort för livet.

A. Vad är blodet?

P. Vätskan i blodådrorna, näring för livet.

A. Vad är livet?

P. De lyckligas glädje, de olyckligas    smärta, en väntan på döden.

STELLA POLARIS

(1) Stjärnan vid polen (Polstjärnan)

(2) Universitetsrektor

(3) Förutvarande professor

(4) Den visa människan (det nuvarande människosläktet)

(5) Trefärgad viol

(6) I nordliga hav

(7) Stämband

(8) Irriterande loppa

OTIUM CUM DIGNITATE

(1) Vila med värdighet (Välförtjänt ledighet)

(2) För litteratur och konst

(3) Ingen regel utan undantag

(4) Intet (är) nytt under solen.

(5) Utanför ordningen

(6) En sund själ i en sund kropp

(7) Den främste bland jämlikar

(8) Livet är långt för den som är olycklige, kort för den som är lycklig.

(9) För alla (jfr förkortningen buss)

(10) Ingenting är lyckligt i alla avseenden.

(11) Lyckan hjälper de djärva/står de djärva bi.

(12) Kärleken övervinner allt.

(13) Vi kan inte alla allt.

(14) Bad, vin(er) och kärlek fördärvar våra kroppar, men bad, vin(er) och kärlek gör livet ( - det är livet).

QUI TACET CONSENTIT

(1) Den som tiger samtycker.

(2) Ge till kejsaren det som är kejsarens och åt Gud det som är Guds.

(3) Allt som lyster (behagar), är inte tillåtet.

(4) Den som inte vet att förställa sig, vet inte att härska.

(5) Den som sover syndar inte.

(6) Allt som glänser är inte guld.

(7) Ett villkor utan vilket inte (en sak kan ske).

(8) Den tidpunkt, från vilken (man räknar).

(9) Somliga berättar att Homeros varit blind.

(10) Var och en är sin egen lyckas smed.

(11) Åt var en sitt (dvs. vad honom/henne tillkommer).

FABULA DE LUPO ET AGNO

(1) En varg och ett lamm hade kommit till samma bäck, drivna av törst.

(2) Vargen stod högre upp, lammet längre ner.

(3) Den elaka vargen, som sökte en orsak till gräl, sade:

(4) ’Varför gör du vattnet grumligt för mig, när jag dricker?’

(5) Lammet, som blivit förskräckt av dessa ord, svarade försiktigt:

(6) ’Hur kan jag göra det, käre varg?

(7) Vattnet flyter ju från dig till mig.

(8) Vargen, som blivit vederlagd av de sanna orden från lammet, sade (då):

(9) ’Men du talade illa om mig för sex månader sedan.’

(10) Darrande av skräck svarade lammet vargen:

(11) ’Men då var jag ännu inte född.’

(12) Då sade vargen vred: ’Din far talade säkert illa om mig.’

(13) Och så grep han det stackars lammet och slet sönder det.

(14) Fabeln är skriven på grund av (att det finns) sådana människor som förtrycker oskyldiga på påhittade grunder.

FLUCTUAT NEC MERGITUR

(1) Hon gungar men sänks (sjunker) inte.

(2) Om du vill älskas, älska!

(3) Tiderna förändras och vi förändras med dem.

(4) Världen vill bedragas.

(5) Du godkännes.

(6) Han/Hon berömmes.

(7) Något tredje ges inte (dvs. endast två möjligheter är tänkbara).

(8) Av många kallas jag en vän.

(9) Om du roas är det väl.

(10) Du synes mig handla dåraktigt.

(11) Det levs (Man lever) väl med litet.

(12) I Rom hölls folkförsamlingen årligen.

PUER SE CLAMORE TERRITUM ESSE DIXIT.

(1) Pojken sade att han hade skrämts av ropet.

(2) Du visste att Maria hade lovordats.

(3) Jag hörde att fienderna hade besegrats.

(4) De såg att fångarna hade släppts fria.

HUNC LIBRUM AMO.

(1) Jag älskar denna bok (den här boken).

(2) Den här vägen är kortare än den där.

(3) Det där trädet är högst.

(4) (Det finns) så många åsikter som (det finns) människor.

(5) Åt Gud ensam äran.

(6) Han heter Tiberius (eg. För honom är namnet Tiberius).

(7).Vilken (Vad) är orsaken?

(8) Alla som var närvarande klappade i händerna.

(9) Jag litar enbart på dig (eg. på dig ensam).

(10) Ingen mans land

(11) En person sprang fram (som var) känd för mig bara till namnet.

INSKRIFT PÅ EN UNG HUSTRUS GRAV

(1) Här är jag begraven, jag som tillsammans med min make odlade dessa fruktbara jordar, alltid älskad av min man.

(2) Jag hette Myrsina.

(3) Jag levde i 25 år och fullbordade det levnadslopp som ödet gett.

(4) Du för mig käre make och du mycket underbara dotter, farväl, minns (mig) alltid och giv tillbörliga offer åt min grav.

HONORATIORES

(1) De mer hedrade.

(2) Ett senare bekymmer.

(3) Vi är snabbare än du.

(4) Mer mänskliga ting

(5) Er lantegendom är vackrare än den här.-

(6) Jag är äldre än du.

(7) Ni är yngre.

MAGNUS LADULÅS

(1) Då Magnus var konung, blomstrade rättvisa och lag.

(2) Denne (var) en from gudsman (dyrkare av religionen), en mycket sträng bestraffare av brott och kär för de fattiga.

(3 ) Så länge han levde, (var han) aldrig lysten efter andras pengar.

OLAVUS PETRI

(1) Här vilar den vördnadsvärde herr magister Olavus Petri, evangeliets tjänare och kyrkoherde i Stockholms församling (eg. den Stockholmska församlingen)

(2) Han dog den 19 dagen (i månaden) april i Herrens år 1552.

(3 ) ’Efter mörkret hoppas jag på ljuset.’

GUSTAV II ADOLF

(1) I svåra tider tillträdde han.

(2) Tron på Gud älskade han.

(3) Fienderna tillintetgjorde han.

(4) Riket utvidgade han.

(5) Svenskarna upphöjde han.-

(6) De förtryckta befriade han.

(7) Döende (I döden) triumferade han.

GUSTAV ADOLF - MONUMENTET i UPPSALA

Carl XIV Johan (reste minnesstenen) i det svenska folkets namn åt den store Gustav Adolf den sjätte november 1832.

CAROLUS A LINNÉ

Åt (Till minnet av) Carl von Linné. Om du söker en minnesvård, se dig runt omkring!

RIDDARHUSET I STOCKHOLM 

(1) Med rådighet och vishet

(2) Genom fredligt arbete och krigisk bragd

(3) Omtänksamt och i endräkt.

(4) Rättrådigt och måttfullt

VIVAS, CRESCAS

(1) Må du leva, växa, bli stark och blomstra!

(2) Låt oss dricka!

(3) Låt oss alltså glädja oss!

(4) Må även den andra parten höras!

(5) Låt oss leva, min Lesbia, och låt oss älska ...

(6) Låt oss arbeta!

(7) Må det gagna!

(8) Må vår endräkt vara beständig!

EDICTUM CAESARIS AUGUSTI

(1) Det hände i dessa dagar: ett påbud utgick från kejsar Augustus, att hela världen skulle skattskrivas.

(2) Denna skattskrivning (eg.: gjordes som den första av Quirinus, ståthållare i Syrien) var den första och den hölls av Quirinus, ståthållare i Syrien.

(3) Och alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad.

(4) Även Josef begav sig upp från Nasareth i Galileen till Davids stad i Iudeen som kallas Betlehem, eftersom han var av Davids hus och familj, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, som lovats bort till honom som hustru (och som var) havande.

(5) Och det inträffade: när de var där, fullbordades dagarna för att hon skulle föda.

(6) Hon födde sin förstfödde son, rullade in honom i tygstycken och lade ned honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem i härbärget.

(7) Det fanns i samma trakt herdar som vakade och höll vakt om natten över sin hjord.

(8) Och se Herrens ängel stod bredvid dem och Guds härlighet lyste omkring dem och de kände skräck under stor fruktan.

(9) Ängeln sade till dem: ’Var inte rädda! Jag förkunnar för er en stor glädje, som skall vara för allt folk, (nämligen) att i dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han som är Herren Kristus.

(10) Detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är rullat i tygstycken och lagt i en krubba.’

(11) Och plötsligt visade sig tillsammans med ängeln en mängd av den himmelska hären som prisade Gud och sade:

(12) ’Ära i det mycket höga (dvs. höjden) åt Gud och fred på jorden åt människor av en god vilja !’

(13) Så snart som änglarna begett sig bort från dem upp till himlen, talade herdarna till varandra: ’Låt oss gå ända till Betlehem och se det som hänt (och) som Herren har visat för oss.’

(14) De gick skyndsamt och fann Maria och Josef och barnet, som var lagt i en krubba.

SALVETE PUERI, DISCITE LATINAM LINGUAM!

(1) God dag, pojkar, lär er det latinska språket, (som är) så vackert och ståtligt!

(2) Gud kommer att hjälpa er, lärarna kommer att älska er och andra kommer att lovorda er.

(3) Själva kommer ni att känna glädje!

CENABIS BENE

(1) Du kommer att äta gott, min Fabullus, hos mig ...

(2) Given och det kommer att givas åt er.

(3) Han skall göra det.

(4) I morgon skall vi sjunga.

MISER CATULLE

(12) Farväl, flicka! Nu är Catullus hård

(13) och skall inte uppsöka och be dig mot din vilja,

(14) men du kommer att känna smärta, när du inte frågas efter.

(15) Brottsliga, ve dig! Vilket liv väntar dig?

(16) Vem skall nu gå till dig? För vem skall du synas vacker?

(17) Vem skall du nu älska? Vems skall du sägas vara?

(18) Vem skall du kyssa? Vems läppar skall du bita?

(19) Men du, Catullus, var obevekligt hård!

ODI ET AMO

(1) Jag älskar och jag hatar. Varför jag gör det, kanske du frågar.

(2) Jag vet det inte, men jag märker att det är så och plågas.

CUM AD ME VENERIS 

(1) När du kommer (har kommit) till mig, skall vi segla.

(2) När Caesar har ätit, skall han ta en promenad.

(3) Om det är dåligt (illa) nu, kommer det inte att vara så även under kommande dagar.

(4) Det som vi är, skall ni bli. Vi har en gång varit det som ni är.

(5) Så länge som du är framgångsrik, kommer du att räkna många vänner. Om tiderna blir svåra, kommer du att vara ensam.

GAUDEAMUS IGITUR

(1) Låt oss alltså vara glada, medan vi är unga! Efter den underbara ungdomen, efter den besvärliga ålderdomen skall (ändå) graven ha oss.

(2) Var är de som levde före oss i världen? Stig upp till dem som är i himlen, gå till dem som är i underjorden! Var är de nu? De finns inte mer.

(3) Vårt liv är kort, det kommer att avslutas snart: döden kommer snabbt, rövar oss grymt, ingen kommer att skonas.

(4) Leve universitetet, leve professorerna, leve varje medlem av vår akademi, leve alla medlemmar, må de alltid blomstra!

(5) Leve alla lättsinniga och vackra flickor, leve också alla kvinnor, ömsinta och älskliga, goda och arbetsamma!

(6) Leve också vår stat och den som styr den, leve vår universitet och mecenaternas givmildhet, (den) som skyddar oss här!

(7) Låt dysterheten fara och de som hata oss dö! Ned med djävulen, varje studenthatare och de som förhånar oss!

DIES IRAE

(1) Vredens dag, den fruktade dagen skall upplösa världen i aska, såsom David tillsammans med Sibyllan omvittnar.

(2) Hur stor bävan skall det (inte) vara, när Domaren kommer för att noga granska allt!

(3) Domedagsbasunen skall sprida sitt förunderliga ljud över alla länders gravar, den skall samla alla framför tronen.

(4) Allt dött och allt levande skall förundra sig, när skapelsen stiger fram för att stå till svars inför Domaren.

LAPSUS LINGUAE

(1) Tungans slintning (Felsägning)

(2) En djup sjö

(3) Senaten och romerska folket

(4) De fem sinnena

(5) En större del av germanernas föda bestod av mjölk, ost och kött.

(6) De romerska ämbetsmännens grader var många.

(7) Poeten läste upp ett stort antal versrader på stående fot.

(8) Neros gyllene hus

MANU SCRIPTUM

(1) Manuskript

(2) Senaten beslutar att förklara krig.

(3) Konsulerna anförde härarna.

(4) Med egen hand

(5) Med höger (vänster) hand

EXERCITU AUDIENTE DUX ORATIONEM HABUIT 

(1) Anföraren höll , medan hären lyssnade, ett tal.

(2) Efter att ha gjort detta lämnade han fäderneslandet.

(3) I soluppgången (Samtidigt som solen gick upp) fick de se staden.

(4) Sedan kriget avslutats återvände konsuln till Italien.

(5) Caesar utforskade terrängen och förde soldaterna ut ur lägret.

(6) Titus byggde, samtidigt som hans vänner hjälpte till, ett hus.

ERUPTIO MONTIS VESUVII

(1) Min morbror befann sig i Misenum och förde befälet över flottan.

(2) Vid ungefär den sjunde timmen meddelade min mor honom, att ett moln av ovanlig storlek visade sig.

(3) Han begärde sina sandaler och steg upp på en plats, från vilken detta fenomen kunde iakttas.

(4) Ett moln höjde sig, (det var) osäkert från vilket berg  - senare blev det bekant att det varit Vesuvius.

(5) Det (hela) tycktes honom märkligt. Han befallde att ett liburnerskepp skulle göras i ordning.

(6) Han gav mig möjlighet, om jag ville komma med. Jag svarade att jag hellre ville studera och händelsevis han hade själv gett mig något att skriva.

(7) Han var just på väg ut ur huset: han fick (då) ett meddelande från Rectina, som var uppskrämd av den hotande faran.

(8) Ty hennes villa låg vid foten av berget, och det fanns ingen möjlighet undkomma utom med skepp. Hon bad att han skulle rädda henne ur denna så kritiska situation.

(9) Min morbror ändrade sin plan. Han lät fyrroddare löpa ut, steg själv ombord för att lämna hjälp inte bara till Rectina utan också till ett stort antal (människor). Den sköna kusten var nämligen talrikt befolkad.

(10) Han skyndade dit, varifrån andra flydde, och höll rak kurs in i faran till den grad fri från fruktan, att han lät uppteckna alla förändringar i denna naturkatastrof.

(11) Redan föll aska över skeppen, redan föll också pimpstenar och kolsvarta stenar.

(12) Ett ögonblick övervägde han om han skulle vända tillbaks men till styrman, som uppmanade honom att göra så, sade han strax: ’Lyckan står de djärva bi. Sätt kurs på Pomponianus!’

(13) Pomponianus befann sig i Stabiae. Där hade han fört över på skeppen sitt lösöre, fast besluten att fly om motvinden avtog.

(14) Dit kom därpå min morbror inseglande i mycket stark medvind.

(15) Han omfamnade den ängslige mannen, tröstade och uppmuntrade honom och lät föra sig (eg. befallde att han skulle föras) till badet, för att han genom sin egen tillförsikt skulle minska Pomponianus’ rädsla.

(16) Under tiden lyste från berget Vesuvius på flera ställen mycket stora eldsflammor och höga eldtungor, vilkas klara ljus förstärktes av nattens mörker.

(17) Därpå lade han sig att vila (sova). Hans andhämtning, som på grund av kroppsstorleken hos honom var ganska ljudlig, hördes tydligt av de andra.

(18) Den gårdsplan, från vilken man gick (eg. det gicks) till sovrummet, fylldes nu med aska och pimpstenar.

(19) Han väcktes, gick ut och återvände till Pomponianus och de övriga, som hade hållit sig vakna.

(20) De överlade gemensamt, om de skulle stanna kvar inne i husen eller ströva runt i det fria.

(21) Husen skakade nämligen av täta jordskalv och liksom lyfta från grunderna syntes de kastas än hit och än dit.

(22) Ute i det fria var man rädd  (eg. fruktades) för nedfallet av pimpstenar.

(23) De satte kuddar på huvudena och band fast dem med linnedukar. Detta blev ett skydd mot nedfallande föremål.

(24) Nu var det ljusan dag på andra ställen, men där rådde en natt som var svartare än varje natt. Många fackelbloss och olikartade ljussken upplyste dock denna natt.

(25) Man beslöt att gå ner till stranden och på nära håll se, om havet nu tillät avfärd.

(26) Men det var fortfarande upprört och ogynnsamt för avfärd.

(27) Där blev min morbror liggande och han bad gång på gång om kallt vatten.

(28) Därefter drev eldslågor och svaveldoft de andra på flykten och fick honom att stiga upp.

(29) Stödjande sig på två slavar reste han sig upp men föll strax omkull igen - som jag tror - därför att luftstrupen täppts till av den tjocka röken.

(30) Så snart ljus dag kommit tillbaka, påträffades hans kropp orörd och utan yttre skada. Kroppens utseende (=Han) var mer lik en sovande än en död.