|
Ostia |
|
|
|
Ostia Antica, det antika Roms hamnstad, ligger ungefär 18 kilometer sydväst om Rom. Ostia låg under antiken vid Tiberns utlopp (ostium, i N mynning), medan ruinerna i dag efter landhöjning befinner sig ungefär fem kilometer från kusten. Ursprungligen fungerade Ostia som bas för den romerska flottan. Som fästning vid havet fick staden tidigt den geometriska stadsplan som kännetecknar de romerska fästningsstäderna. Under de tre första århundradena e. Kr. fick Ostia också en ökande betydelse för handeln till sjöss. Hamnen rustades upp av kejsar Claudius (41-54 e. Kr.). Denne lät bl. a. utanför hamnen sänka ett mycket stort fartyg som Augustus en gång låtit bygga för en obelisktransport från Egypten (obelisken står numera på Piazza del Popolo). Det sänkta fartyget fick fungera som vågbrytare. Ovanpå denna lät Claudius uppföra det Claudiska fyrtornet. Kejsar Trajanus (98-117) fortsatte utbyggnaden av Ostias hamnanläggningar. Ostia anses ha haft drygt 50 000 invånare under sin glansperiod omkring 200 e. Kr. Genom hamnen infördes nästan all spannmål som Rom behövde, vidare timmer från Gallien, bly, silver och järn från Spanien, elfenben och vilda djur från Afrika, parfymer och metallvaror från Mellanöstern samt olja och vin från Grekland. Staden övergavs dock när Rom förföll och inte längre kunde utgöra grund för en så stor import. Dessutom slammade flodmynningen till slut igen och Ostia begravdes i flygsand.
Teatern i Ostia. Sedan slutet av 1800-talet har genom arkeologiska utgrävningar stora delar av Ostia frilagts. Hittills har man grävt ut ca 2/3 av den ursprungliga staden. Härigenom har man fått en detaljerad bild av hur den antika staden såg ut och hur dess invånare levde. I motsats till förhållandena i Pompeji och Herculaneum, som begravdes vid Vesuvius utbrott år 79 e. Kr., har man här kunnat studera hur en stad med hyreshus i flera våningar (insulae) utvecklats under sen kejsartid.
Plan över Ostia. Innanför stadsmuren är gatunätet centrerat kring Forum (efter Nationalencyklopedin). |